Hälsa har blivit en verkligt viktig del av mitt liv. Jag har bytt ut mkt av TV-tittartiden till att planera måltider, träna och tänka på vad jag äter istället.
Jag vägrar fanimej att bli en medelålders kärring som tycker synd om sig själv för att jag jojjo-bantat och aldrig kommit någon stans med det. Jag vägrar.
Ibland är det svårt att vara motiverad dock. Eftersom jag alltid varit ganska mycket överviktig så händer det mycket med min kropp trots att jag inte tränar skiten ur mig själv och det passar ganska bra för att jag är rätt så lat. Visst hade det varit härligt med rutor på magen, men det kräver hårdare träning än det jag håller på med.
Jag tar absolut i och anstränger mig, men jag är aldrig på gymet mer än 50min per gång 5 ggr/vecka. Det räcker gott och väl tycker jag. Maten är jävligt viktig också, jag kommer aldrig kunna vara en sån där person som äter snabbmat utan att det syns. Jag kommer aldrig mer kunna slänga i mig chips, godis, cola och glass för att det känns så gött, plus att jag kommer att bli sjuk av det. Fast jag är i och för sig redan sjuk. Jag har haft ätstörning sen jag vet inte när. Det är så bedövande att äta. Det är så lugnande. Men jag måste inse att kroppen är min hjärnas maskin och för att få den att fungera möte jag stoppa i bränsle som får den att fungera, inte bränsle som får den att köra 300km/h i 20min och som sedan får den att vilja lägga sig ner på marken och gråta. Det funkar inte så, kommer aldrig att göra och har aldrig gjort.
Idag är det exakt 5 veckor sedan jag började träna i kombination med att äta mer hälsomedvetet. Det är astronomisk skillnad. Mitt humör, min självbild och mitt utseende. Och framförallt på min styrka. Jag känner mig långt ifrån starkast, snyggast och oövervinnelig, men jag tycker mer om mig själv.
Målet är inte att bli en tunn liten spätta, men det vore kul att stå på scen igen, se bilder av mig själv utan att vilja börja gråta och framförallt vore det härligt att våga bada. Jag älskar att simma och röra mig i vatten, men i kroppen som jag misshandlat med fel mat och stillasittande i så många år, har jag inte vågat släppa ut sjöjungfrun som bor i mig.
I sommar ska hon ut. Hon ska bli smekt av vågorna i ett sommarvarmt Sverige längst en varm sommarstrand. Hon ska simma tills kroppen inte orkar mer och hon ska vara stolt. Jag kommer att vara stolt. Det är ta mig satan dags för detta nu.
Här är min framgång i bilder. Längst ner till höger ser ni mig idag. -16cm i midjan och mina ”smal-brallor” börjar bli för stora. Jag kan äntligen ha på mig jeans och en t-tröja. Jag har aldrig känt mig bekväm i jeans och en t-tröja!!
Trevlig helg på er allihopa!
Hjälmen 